Vi inledde vår Ölandsvistelse med ett nedslag vid Västerstadsviken och avslutade med ett besök till Albrunna kalkstensbrott. Dagarna där emellan tog vi oss runt i det unika öländska landskapet med sina varierande miljöer, lundar, odlingsmarker och alvar.
Vi som var med i bussen var: Anna Johansson, Bengt Bergman Bengt Helgesson, Bo Lindström, Göte Andersson, Nisse Henriksson och undertecknad.
Gäller det att samla arter för artlistan, så är Västerstadsviken med sitt myllrande fågelliv en bra plats att börja vid. Så blev det också den här eftermiddagen. Viken var fylld av vadare, änder, måsar, tärnor och gäss. Skärfläckor rödbenor, större strandpipare, kärrsnäppor och gravänder var dom talrika men däremellan sågs kustpipare, ljungpipare och, mosnäppa. skedand, bläsand, snatterand och kricka blandat med skränande silvertärna, småtärna och dvärgmås. Runtom i vassarna och buskmarken hördes kärrsångare, törnsångare, svarthätta, hämpling och näktergal. Brun kärrhök, röd glada och en havsörn visade sig också fint.
Så här första kvällen (numera en flerårig tradition) var det planerat mat på Lindas pizzeria i Mörbylånga. På vägen dit gjorde vi ett stopp vid Risinge hög för att söka en rapporterad trastsångare. Vid ett anonymt och obetydligt kärr hade en trastsångare hittat sin biotop och underhöll oss med sin kraftfulla stämma, ackompanjerad av gransångare, törnsångare, ärtsångare, svarthätta, gök och skriande tornseglare. På vägen hem, lagom pizzastinna, stannade vi till för att lyssna efter vaktel, som rapporterats vid Kastlösas utkanter. Men ingen vaktel hördes, dock fick vi en kanonobs på en hane ängshök, en röd glada och en brun kärrhök.
Vid första dagens artgenomgång kunde vi räkna ihop 66 arter. Ingen dålig början på resan!
Starten på torsdagen och resten av förmiddagen förlades till Långe Jan och Södra udden. Alltid mycket fågel i viken, på udden och runt fyrträdgården. Just denna gång var det inte någon större rörelse runt udden men några flockar med prutgäss och vitkindade gäss passerade. Mycket ejder, men även småskrake, storskrake och storskarv rörde sig ute på vattnet, blandat med skrattmåsar, silvertärnor och trutar. Några skärsnäppor och en roskarl upptäcktes bland stenarna och vid ett tillfälle passerade en kustlabb. En havsörn störde friden för grågässen i viken vid ett tillfälle, men lugnet var snart återställt. I Bertils trädgård sågs en mindre flugsnappare, grå flugsnappare och honan av den vanliga flugsnapparen. En nattskärra hade valt sovplats på muren längst in i trädgården och en ung hane av rosenfink flöjtade och visade sig fint för några av oss. Luftrummet runt fyren var fyllt av födosökande ladusvalor, hussvalor och backsvalor.
När det var dags för 11-kaffet förflyttade vi oss till Södra lundparkeringen. Soligt väder men lite blåsigt och ganska svalt gjorde att fågelsången kändes lite dämpad under vår efterföljande promenad i lunden. Visst var mycket sig likt, men denna förmiddag hördes inte en enda grönsångare, vilket inte tillhör det normala. Men trädgårdssångare, svarthätta, bofink och trädpiplärka hördes flitigt och utifrån Schäferiängen hördes storspovens ropande. På slutet av promenaden fick vi en fin obs på en sjungande och revirhävdande halsbandsflugsnappare. Till fotografernas förtjusning.
Resten av dagen ägnades ett besök vid Råbäcken för att leta kornsparv. Fågelskådning kräver mycket tålamod, en egenskap som betalade sig till sist, för efter en dryg halvtimmes sökande upptäcktes en sjungande hane i en trädkrona. Lite halvdold i lövverket lät den sig oblygt studeras av tillströmmande skådare. Säbybadet blev nästa anhalt, med spaning efter vadare (inte badare). Rödbenor, större strandpipare och kärrsnäppor födosökte på kalkstenshällarna, och en stenfalk passerade lågt över dungen. Självklart passade vi på att ta en eftermiddagsfika, också.
Triberga mosse blev sista stoppet för dagen. Beläget helt invid vägen blir lokalen mycket lättillgänglig med korta avstånd för fina observationer. Vigg, sothöna, gråhakedopping, rödbena, skrattmås och gråhäger höll till i dammen och en brun kärrhök födosökte över vassen. Sen blev det hemgång med kvällsmat och efterföljande gemensam artgenomgång i stugan på Kastlösa. Vi kunde nu lägga till 44 arter på researtlistan och var nu uppe i 110 arter!
Fredagens första utflyktsmål blev Beijershamn. Som alltid en av dom bästa fågellokalerna på Öland, med den grunda viken, strandängar, buskmarker och lövlundar. Vi lade morgonen och en del av förmiddagen här för att i lugn och ro utforska lokalen. I pölarna och på stranden runt fågeltornet rörde sig rödbenor, större strandpipare, kärrsnäppor, mosnäppor, myrsnäppor och en spovsnäppa. Den smalnäbbade simsnäppan som rapporterats här kunde vi dock inte hitta. Ute i viken sågs ett 15-tal skärfläckor, 4 myrspovar, 8 ägretthägrar, ett 30-tal gråhägrar, gravänder, snatteränder, sångsvan och några bläsänder blandat med födosökande silvertärnor. Ute på sandreveln rastade 4 myrspovar och 3 småtärnor bland trutar, fiskmåsar och skrattmåsar.
Sen bar det av till Möckelmossen där vi inledde med dagen första fika, 11-kaffet. Ute över allvaret sågs havsörn, blå kärrhök och en förbiflygande tornfalk. Promenaden ut till plattformen gav gulsparv, törnsångare, hämpling, stenskvätta, ängspiplärka och gök. Men själva vattensamlingen vid plattformen blev en besvikelse, denna gång. Endast några gräsänder, skrattmåsar och en rödbena måste betraktas som magert utfall. Men två födosökande lärkfalkar bjöd på rena underhållningen och räddade upp situationen!!
Eftermiddagen ägnades åt skådning vid Hulterstadskärret, och avslutades vid Säbybadet. Vid Hulterstad sågs ett par granna rödspovar och en enkelbeckasin spelade. Avsaknade av ”larm ” på Bird alarm, gjorde att vi fick en lugn eftermiddag, och kunde ta en långfika vid borden på Säbybadet. Solen sken, vinden hade avtagit och den stigande temperaturen gjorde att man kunde knäppa upp jackan. Det är då som kaffet smakar allra bäst! Allt inramat av en ljudtapet med sångare, sparvar, mesar och från sjön måsar, tärnor och strandskator. Som en bonus upptäcktes sen en rastande (sovande) nattskärra i ett träd, direkt invid vår buss på parkeringen. På fem meters avstånd, till glädje för alla tillströmmande fotografer, lät den sig oberörd beskådas!
Vid artgenomgången efter kvällsmaten i stugan kunde vi lägga till ytterligare 19 arter på artlistan. Vi hade nu kommit upp i 129 arter.
Lördag. Näktergal, ärtsångare och gråsparv blandat med kurrande ringduvor och skriande tornseglare inramade morgonen när vi vid sjutiden samlades vid bussen för avfärd till dagens första destination. Det blev en plats som i rapporterna kallades ”Vattenverket” strax söder om Grönhögen. Koordinaterna stämde men något vattenverk gick inte att finna?? Inte heller det par av svarthakad buskskvätta som rapporterats här. Törnsångare sjöng och visade sig hela tiden men buskskvättorna var tydligen inte så morgonpigga. Men så, efter säkert en timmas ihärdigt väntande, dök den första upp i en buske. En hona. Sen visade sig även hanen, så vår uthållighet betalade sig även denna gång!
Nöjda lämnade vi platsen och förflyttade oss till Norra lundparkeringen, för 11-kaffe och en vandring i lunden. De gångna dagarnas kyliga väder hade nu avlösts av varmare luftmassor, så fågelsången var igång för fullt. Grönsångare sjöng nu överallt tillsammans med alla andra sångare. I mellersta lunden hördes en sommargylling flöjta och ett par av mindre flugsnappare hittades ute vid muren mot allvaret.
Eftersom det nu var sista kvällen på resan hade vi bestämt med andra skådare hemifrån att träffas på Penåsa för en gemensam grillkväll. Vi hann med ett besök till Skärlövs hamn också, innan det var dags att åka och handla grilltillbehör för kvällens samling.
Beläget ett par kilometer ut på alvaret invid ett skogsparti ligger Penåsa rastplats närmast idylliskt placerat. Perfekt för grillning och denna kväll värmde solen och lövridån gav lä från vinden. Det är då som korv och potatissallad smakar allra bäst!
Vid återkomst till stugorna efter grillningen blev det artgenomgång. Dagen hade gett 12 nya arter så totalen var nu uppe på 141 arter.
Söndag morgon, och hemresedag. Efter packning och städning av stugorna ägnades morgonen åt ett besök till Albrunna stenbrott, numera kallat ”Nya kalkbrottet”. Sedan brytningen av kalk upphörde 2019 har brottet långsamt vattenfyllts, så att det numera bildar en sjö, förmodligen Ölands näst största sjö efter Hornsjön. Både djupa och grunda partier har gjort stenbrottet till en riktig ”fågelsjö”. Mycket skrattmås, fiskmås och tärnor i vasspartierna blandat med gråhakedopping, svarthakedopping, skäggdopping och gråhäger. Ute på djupare vatten sågs vigg och småskrake, och även skärfläcka och rödbena har hittat sin plats i denna nya biotop. En backsvalekoloni har bildats i den lodrätta brottväggen med flera tiotals häckande par. Svarttärnorna som rapporterats dagarna innan ville dock inte visa sig medan vi var kvar på plats. På promenaden tillbaka till parkeringen hittades en praktfull sjungande höksångare, som exponerade sig fint i buskagen längs vägen.
Detta blev sista skådningen på denna Ölandsvistelse och kosan vändes nu hemåt, med ett sista stopp och 11-kaffe, på Stenåsa bokhandel. Med 2 nya arter för dagen kunde vi nu summera resans artlista till 143 arter – tangerat rekord!! Så trots att väderförhållandena denna gång inte var optimala vad gäller inflöde och trots avsaknaden av de ”raraste rariteterna”, så är Öland som svenskt fågelparadis svårslaget!
Hej då Öland, vi ses kanske igen i oktober!
Vid pennan: Kenneth Johansson
Fågelbilder: Nisse Henriksson
