Efter några dagars ”uselt” semesterväder, med lågtryck som avlöst varandra, med blåst och kraftiga regn, tog jag en morgontur till Mollön med avsikt att kolla om det fanns något nytt på vadarfronten. Det ganska extrema väderläget hade pressat ner återsträckande vadare och högvattnet hade skapat en mosaik av pölar och vattensamlingar. Tydligen en magnet för sträckande vadare.

Väl framme vit fågeltornet på berget träffade jag på Jonny Jonsson, som var ute i samma ärende som jag. För de senaste dagarna hade varit ”giftiga”, med ovanligt mycket vadare, med spovsnäppa och mosnäppa som ”grädde på moset”. Någon hade räknat in sammanlagt 11 vadararter vid ett tillfälle.

Efter att spanat in rastande vadare  utan att hitta något anmärkningsvärt, lämnade vi tornet och gick tillbaka mot parkeringen vid 4 H-gården.

Väl där ville Jonny kolla in fälten kring plattformen och jag följde med. Vi kom bara några meter, så såg Jonny något i en inflygande starflock, och slängde upp kikaren. Rosenstare hojtade han, och jag hannn få upp kikaren och fick en glimt innan stararna försvann in i trädgården bakom 4 H-gården. Nog såg det ut som en rosenstare alltid! Ett utfärgat exemplar!

Jonny larmade på Bohusappen, och Sussie Carlström dök upp så snabbt, att hon antingen passerat ljudvallen med firmabilen eller måste vara synsk.

Hursomhelst med det, så var vi nu tre som försökte leta reda på fågeln  i trädgården bakom 4 H-gården. Det tog  inte lång tid innan rosenstaren hittades sittande i ett äppelträd invid det som var målet för starflocken. Ett körsbärsträd med rikligt med körsbär.

Sen anlände skådare i en jämn följd och rosenstaren kunde beskådas på bekvämt avstånd, till och från under hela dagen, även om den periodvis höll sig dold i lövverket.

Morgonen efter eftersöktes den, men kunde inte återfinnas. Körsbärsträdet rensades på dom få återstående körsbären av några vanliga starar, och så var sagan slut! Ett lyckligt slut.

Vid pennan Kenneth Johansson

Foto: Per Wohlin